Amerikaarvet


En dag 1985
fick min far ett brev märkt Kungl. Utrikesdepartementet. Brevet visade sig innehålla en 32-sidig något svårläst släktutredning som rörde kvarlåtenskapen efter en för min far okänd släkting i USA. Hans namn var Carl Larson och han hade avlidit 1979 i en ålder av 75 år i Tacoma, Pierce i staten Washington. Han var vid sin bortgång ogift och saknade barn. Carl var född i USA i mars 1904 av svenska föräldrar som utvandrat från Boråstrakten. Fadern från Borgstena församling 1886 och modern från Bredareds församling 1892.

UD.s utredning, syftade till att ta reda på hur kvarlåtenskapen efter Carl Larsson skulle fördelas och vilka som skulle kunna vara Carls arvtagare i Sverige. UD hade lyckats hitta trettiotre arvsberättigade personer i Sverige, varav min farmor var en. Detta gjorde att min far och hans syskon blev arvtagare, eftersom hans mor, min farmor alltså, var död sedan länge. Carls föräldrar var döda och det framgick inte hur många arvsberättigade släktingar det fanns i USA.

För att få hjälp med att reda ut hela den här historien hade Sveriges Generalkonsulat i New York tagit hjälp av flera advokatfirmor i USA. Deras uppgifter var att, dels hjälpa till med att avveckla dödsboet, dels att ta reda på vilka som skulle kunna vara berättigade att få del av kvarlåtenskapen. Detta visade sig emellertid vara en ganska komplicerad historia med mycket matematik. Detta bland annat beroende på, att enligt arvsordningen i USA, så räknas tydligen även kusiner, kusinbarn och kusinbarnbarn som arvsberättigade.

Några av arvtagarna i USA hade tydligen inte lyckats komma överens om hur arvet skulle fördelas utan det blev överklaganden och hela rättsprocessen tog ca sex år. Då hade den vandrat genom flera rättsinstanser och den avgjordes slutligen 1980 av Suprime Court i staten Washington. Det vill säga delstatens högsta domstol. Orsaken till att det tog så lång tid berodde även på att Generalkonsulatet hade överklagat de höga advokatkostnaderna.

Svenskättlingen Carl Larsson hade lyckats väl i USA och han efterlämnade en förmögenhet på 490 000 dollar. När dödsboets alla kostnader för boutredning, skatter, advokat- och begravningskostnader mm var klara, återstod 235 000 dollar att fördela bland arvtagarna. 23.000 dollar tillföll de 33 svenska förmånstagarna. Allt enligt en mycket komplicerad matematik (Generalkonsulatets egna kostnader för förrättningen uppgick till ca 5.000 kr.)

Min far och hans fem syskons del av arvet blev till slut att de fick 1.434 kr var.

Carl Larssons föräldrar:

Fadern Carl Levin Larsson föddes i Elgarås i Borgstena församling (P) den 19/9 1866 (AD AI:7 (1874-1892) b 338, s 325) Han utvandrade till Amerika, New York, 20 år gammal den 2/4 1886. (Carl Levin hade även tre syskon som utvandrade till Amerika under 1880-talet.)

Modern Clara Rebecka Larsdotter föddes i Segerstorp i Bredareds församling (P) den 12/1 1869 (AD AI:14 (1878-1894) b 203, s 193. Hon utvandrade till Amerika, Seattle 23 år gammal den 10/11 1892.

Paret träffades sedan tydligen någonstans i Amerika och gifte sig där 1896 vilket resulterade i att sonen Carl föddes 1907. Han som sedan blev huvudpersonen i den här berättelsen. Det kan naturligtvis även ha varit så att paret lärt känna varandra från sina hemtrakter eftersom det inte var så långt mellan deras födelseplatser.

2021-03-03

Lennart Larsson

(Släktdata)

PS.

Hjälp med att spåra Carl Larsson i USA fick jag genom den alltid glada och vänliga Amerikakännaren Charlotte Börjesson från DIS.

Släktdatas samarbete med ArkivDigital

Samarbetet innebär att ArkivDigital fått tillgång till registerposter från Släktdata och dessa poster har nu kopplats samman med ArkivDigitals kyrkböcker och blivit sökbara i AD:s register.

De nya sökbara uppgifterna är fördelade på AD:s befintliga register med födda, vigda och döda enligt följande:

  • Födda, delar av Sverige: 649 739 nya poster
  • Vigda, delar av Sverige: 169 050 nya poster
  • Döda, delar av Sverige: 514 378 nya poster

Uppgifterna kommer framför allt från västra Sverige men det finns också en del sökbar information om födslar, vigslar och dödsfall från övriga delar av Sverige.


ArkivDigitals register
gör det enklare för dig att hitta information om när och var dina förfäder föddes, vigdes och dog. Istället för att bläddra igenom sida efter sida i kyrkböckerna gör du en snabb sökning i AD:s register.

När du hittat personen du letar efter kan du enkelt klicka dig vidare till originalkällan för att dubbelkolla uppgiften där.

Ovanstående gäller om du har ett abonnemang hos ArkivDigital.

 

Hos Släktdata finns registren naturligtvis kvar för sökning och nedladdning som vanligt. Med Släktdatas sökfunktion kan man t.ex. söka i endast en församling eller utöka till även närliggande församlingar. Här väljer man också om man vill söka i en särskild registerserie eller i flera samtidigt. Man kan alltså söka bland födda, vigda, döda, husförhör, flytt, bouppteckning, dombok eller mantal eller samtliga på en gång.Välj fliken ”Registersökning”.

Utveckling och förbättring av Släktdatas sökfunktion pågår för närvarande bl.a. för anpassning till mobila plattformar.

ARKIVENS DAG 2019


LÖRDAGEN DEN 9 NOVEMBER
är du välkommen att besöka ett arkiv.

Varje år i november har olika arkivinstitutioner i hela Sverige öppet hus.

I år är temat ”Gömt eller glömt?”. Ordet skattgömma passar bra som beskrivning av arkiven, där vårt gemensamma minne finns bevarat.

Arrangemangen i det län där du bor kan du se på hemsidan för Arkivens dag.
https://www.arkivensdag.nu/

Där kan du även läsa mer om vad som finns i de olika arkiven.

 

Bakom Arkivens dag står SASS ”Svenska arkiv i samverkan för synlighet” som består av landets arkivorganisationer Föreningen arkivverksamma inom landsting och kommun (FALK), Föreningen för arkiv och informationsförvaltning (FAI), Näringslivets Arkivråd (NLA),  Riksarkivet och Svenska Arkivförbundet.

 

 

 

 

En märklig historia på Kärra gästgiveri i Mölndal

Lennart Larsson är mångårig medlem och styrelseledamot i Släktdata. Han berättar här hur han fann denna märkliga historia i samband med sin forskning.

 

När man håller på med släktforskning så träffar man ibland på en del märkliga historier från förr. Jag håller för Släktdatas räkning på med att registrera födda i Fässbergs församling, som nu är densamma som Mölndal. I det här arbetet har jag förutom Arkiv Digital använt mig av en fantastisk bok om både dåtidens och nutidens Mölndal som är utgiven 1993. Den heter ”Mölndal lantbruks och trädgårdsstad i förvandling”.

Hela historien utspelar sig antagligen i mitten av 1800-talet i en liten by vid namn Kärra som låg i södra delen av Mölndal nära E 6-an och alldeles där AstraZenecas stora anläggningar nu ligger. I byn fanns ett ganska känt gästgiveri, som även inrymde ett tingshus.

Kärra gästgiveri, Mölndal
Foto från digitaltmuseum.se

Jag citerar ur boken: ”En lustig historia berättas om en gästgivare som hette Janne gemenligen kallad ”Skinnbyxan” eftersom han alltid gick klädd i skinnbyxor. Av någon anledning fann han livet ej längre värt att leva, utan hängde sig en natt i ett vagnslider. Änkan, som fann detta dödssätt allt för mycket generande, forslade liket med en trogen tjänares hjälp ner till den lilla bäcken och ställde det huvudstupa ner i vattnet. På morgonen dagen efter fanns ju liket och allmänt utspriddes, att gästgivaren råkat falla i vattnet, då han föregående dag varit nere med kreaturen. Begravningen blev ståtlig. Den enda likvagn som fanns i länet och som tillhörde domkyrkoförsamlingen, skulle förstås användas, vid ett så högtidligt tillfälle. Det sipprade emellertid snart nog ut, att vår man samtidigt både hängt och dränkt sig, och änkan fick uppbära månget speord därför. Det berättas även, att domkyrkans likvagn under många år fick stå oanvänd.”

Mina kommentarer:

Den här händelsen blev nog lite av en skandal. Att en som tagit livet av sig (självspilling) fick åka likvagn och sedan dessutom blev begravd i vigd jord. En likvagn var till långt in på 1930-talet en stor prålig vagn i svart och silver som drogs av två svarta hästar.

I samma artikel berättas det om spöpålen som stod utanför gästgiveriet/tingshuset. Det var där som den beryktade mästertjuven Kalle Glashatt, fick slita 40 par spö. Med par menas att den som utdelade straffet hade två spön i handen.
Man kunde från gästgiveriet som var ett skjutsställe, få skjuts till Kungsbacka, knappt två mil alltså, för en summa på 2 kr.

Den här historien har jag funnit nyligen och jag tänker forska vidare för att försöka få reda på mer om det inträffade och vilka som var inblandade. Det blir ju bland annat intressant att få se vad som står i dödboken.