Vart går släktforskningen?

Man får lätt intrycket att släktforskning är en hobby för pensionärer. Det har väl sina anledningar – arbetet i arkiv och kyrkböcker är tidskrävande och det är nog lockande att skjuta på forskandet tills den aktiva yrkeskarriären är slut.

På senare år verkar det ändå som om allt fler yngre debuterar bland de aktiva. Kanske är det samhällsförändringen med ökad rörlighet som gör att man söker gemenskap i släkt och tradition och vill känna sin historia. Fler arkiv har blivit tillgängliga genom datamedia, både som databaser på Internet och genom utgivning av data på CD. Det har blivit lättare också för den som har begränsad tid att åtminstone påbörja arbetet med den egna släktforskningen – när man senare får tillgång till mer tid kan man fördjupa och utveckla sina resultat. Äldre och yngre kan dela forskarintresset till ömsesidig glädje.

Bland de mest aktiva i svenska arkiv finns ättlingarna till svenska emigranter, särskilt de som for till USA. Med tillkomsten av Emigranternas Hus i Göteborg förra året accentuerades detta än mer och ett tema för årets forskardagar är just emigrationen – och immigrationen.

Kommer dagens immigranter att söka sina rötter som gårdagens emigranter?

Länge har till exempel svenskar som har sina rötter i vallonsläkter kunnat bedriva forskning i belgiska och franska arkiv och släktföreningar. Fler svenskar än någonsin, inte minst ungdomar, har nu sina rötter i andra länder och andra kulturer och säkert kommer intresset för den egna familjens historia att leda till utökade kontakter med de egna ursprungsländerna. Om detta i sin tur stimulerar till utökat internationellt samarbete – kan kanske släktforskning bli ett medel för brobyggnad mellan länder, kulturer och generationer, en ny aspekt på internationalisering och globalisering.

Emigrant- och immigrantforskning kan säkert ge värdefull kunskap också för den som engagerar sig i integrationsfrågorna.

Upp